eg e imponerte...

dere har vel hørt om tyskeren som ble funnet etter 3 uker alene i hytte på fjellet med brukket fot??

her er link til bloggen til de damene som fant ham... de er på vei fra lindesnes til nordkapp... tenk for en fantastisk tur!

http://vintereventyret2010.blogspot.com/

pause...

Atter en gang... fikk jeg en liten pause... på tvang først... Det ble en pause med noe stress i begynnelsen... Det fascinerer meg med helsevesenet at de legger folk inn på tvang, men når man endelig er klar for å ta i mot den hjelpen de tilbyr, så skriver de ut folk? Hvor er logikken...? Burde ikke målet være å ikke se pasienten igjen? Mens i mitt tilfelle ialelfall, så sier de vi snakkes snart igjen da? Jeg er tom for ord kjenner jeg, men samtidig må jeg si at ting går litt bedre, og det er jo bra:D

å si ja eller nei...

Skal i teorien være lett... ja, nei... to enkle ord... Men når følelsene inni meg er så motstridende blir d fort "vettsje"... denne uka har jeg hatt en del samtaler med div folk... og samtlige har snakket om at innleggelse kanskje ikke er så dumt..
Jeg kjenner på hele meg at det er den veien det går, men jeg klarer ikke å si ja... samtidig som jeg ikke helt klarer å si nei...

Jeg har en del planer, som jeg ikke helt klarer å gi slipp på... og en innleggelse innebærer jo det... det er vanskelig... veldig vanskelig... Jeg vet jammen ikke hva jeg skal gjøre... det er samtidig vanskelig og ta kontakt selv og be om hjelp... en ting er å ta imot hjelpen som blir tilbudt meg, men det å faktisk oppsøke den er ennå vanskeligere!

kan noen vennligst passe på hjertet mitt en stund... jeg er redd jeg ødelegger det...
(bildet er googlet)

Så sånn e d

Va inne å sjekkte på min "skjulte" counter... å ser at 58 ulike mennesker har vært inne her å sett siden eg la an inn i går... Å eg kjenne eg lure på kem disse folkå e... men nok om d...

Ett tilbakevendene spørsmål eg har fått denne helgå e; KA trenge du Cathrin...? Ja, ka trenge eg...
Eg tror, hvis eg e litt fornuftig at eg egentlig hadde trengt en innleggelse... Men ka eg trenge, å ka eg ønske e to heilt forskjellige ting...
Snakkte en del me A på Legevakten her om dagen, å hu sa d så bra:p Cathrin, eg tror eg forstår litt merr nå... Eg lurte jo på ka hu hadde forstått:o) å hu sa at hu trodde at eg egentlig forstår at en innleggelse kan ver lurt, men at d sitte så langt inne for meg å be om/ta i mot hjelp... Når en blir innlagt på psyk, så e d nå engang sånn at sjøl om di konstant snakke om å ansvarliggjør pasienten, så tar di alikavel fra en en heile del av kontrollen... ett eksempel e jo når d komme te selvskading, då ende d ofte med beltelegging... Eg e en person som e veldig ansvarsbevisst, å d har eg vel vært heile livet kanskje... så d å faktisk innrømma at eg trenge merr hjelp e vanskelig... isje bare vanskelig, d e heilt umulig te tider..

I tillegg så har me jo han godeste "Blåmann" som isje lar meg få lov te å ta i mot hjelp... Og mine tanker om at eg e te bry... Eg slite jo me å ringa beredskapen fordi eg e redd for å ver te bry... Så kver gang eg tørr d, e ein seier...
Eg tenke at der e andre som trenge d merr enn meg tenke eg... eg vett isje eg...

(bilet er googlet) D eg ønske meg mest av alt ofte, e någen som bare holde meg i håndå... eller gjer meg ein klem... Men d e vel kanskje for mye å be om av helsevesenet...?

Dette blei mye babbel, så eg tror bare d får holda for denne gang..

what to say...

Egentlig e eg litt tom for ord... Men eg hadde nå lyst å skriva litt alikavel eg...
Der e så mye som spinne rundt for tiå...der e en dato som nærme seg... eller d blir vel på en måte 2 datoa:p ein litt hemmelig ein, åsså e d nå engang sånn at eg har bursdag om ei uga...

Så va spørsmålet om eg sgo feira det... eller bare la d fyga forbi uten någe merr stress... D e jo isje någe å feira akkurat... d e øve 10 år siden eg "bestemte" meg for at livet isje va verdt å leva... å her e eg ennå... har di siste ti årene våre verdt d... Eg e jammen isje sikker... Eg har jo opplevd mye kjekt, men der e samtidig mye som isje har våre bra... veldig mye...


Men nå tror eg faktisk d e kveld, sga spela på gudstjeneste i Hana kjerkå i mårå.. så hvis någen har lyst så e d bare å møta opp å sei hei ca kl 11:D
Fekk forresten en kjekke cd te jul:D Kari Iveland Vektløs... mange fine tekster..

Du vet vel om...

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på.

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du


Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

-----

Så enkelt men alikevel så vanskelig å tro....
Der finns bare ein av kver av oss... å godt e vel d...
Gla i dokk alle mann:D

(bildet e googla)

sprekk og sprekk

eg sprakk, og sprakk og sprakk og sprakk... har våre en liten tur på Varatun, å fascinere meg øve måten en blir møtt på... Siden fredag formiddag e der ingen som någen gang har spurt koss eg har d av di ansatte der oppe...
di har spurt: når komme du tebage? sga du ha mat? sga du ha medisinen din? å kor mange sting blei d??

Eg e veldig lite imponert kjenne eg... å har funne ud at eg isje sga te varatun igjen någen gang...
Samtidig har eg blitt møtt gang på gang på legevakten på en ok måte... av sykepleierane iallefall... isje av legen kanskje, men sånn e d nå engang...

Eg blei tvangsinnlagt på onsdag... å blei dratt langs golvet itte armane fra hovedinngangen å nesten heilt te c2... før eg fekk komt meg på beinå... hilsen onkel politi...

sprekk

Eg sprakk i natt... å fekk nesten isje dra hjem... eller, vett isje om alle der oppe va heilt enige i at eg sgo gå hjem...

d e ett nederlag... ett enormt stort nederlag... men samtidig en lettelse, en lettelse som isje kan beskrivas... eg klarte å beherska meg litt iallefall....

why

koffor i alle dager sga d ver så vanskelig... eg vett at d bler ett nederlag, men alikavel e d så fristande... alt e klart, å penger e der, så eg har jo råd te d.... go nesten ønska eg va blakk... for då måtte eg begrensa meg... men d må eg isje....

Eg har isje turt å gå te behandler å psykepleier denne ugå... e så redd for innleggelse...

tom for ord... sorry